Under denna period så gick min pappa in i väggen och hamnade på ett psyke, något som jag inte visste då. Även för detta så känner jag skuldkänslor, tänk dig själv att du har orsakat så att din pappa har hamnat på psyket.
Efter detta så vände sig pappa till alkoholen för tröst, under denna period så vad det en av de första gångerna som jag såg min pappa full, något som jag verkligen inte gillade. Han drack inte varje dag, men när han väl drack så drack han mycket. Han sitter fortfarande kvar i detta än idag, men nu så har det eskalerat väldigt mycket. Jag vet inte när jag såg honom nykter en hel dag, han dricker varje dag känns det som och när jag väl ser honom helt nykter eller när han hämtar mig efter skolan, så blir jag förvånad, men samtidigt mycket glad.
Min mamma fick även cancer under samma period, vilket bröt ner henne totalt. Jag förstod inte då att man kunde dö utav cancer, mamma mådde ju bra, vad jag såg. Det är först i efterhand som jag har uppfattat att hon var nära på att dö.
Jag minns att min pappa fick raka av min mamma allt hår, eftersom hon ständigt vaknade med stora hårtussar överallt i sängen och i munnen.
Det enda min mamma åt var kräftor, detta gjorde att jag tröttnade på kräftor och kan fortfarande inte äta mycket av det idag. Det är även en mycket dyr middag, men vi köpte på oss mycket när det väl var rea på dem. En gång så köpte vi 12 lådor mer kräftor, man kände hur folk kollade på en, men vi sparade mycket.
När hon väl skulle in på operation så körde pappa in henne till sjukhuset och hon fick ett rum och telefon. Hon gick för att ha ett möte med läkaren, men får då informationen att hon måste gå ned 20 kg för att kunna göra operationen, för att hon är överviktig.
Pappa hann bara vända och åka tillbaka och hämta henne. Mamma kämpade på och lyckades gå ned hela 16 kilo och cirka ett år senare så var det dags för operationen.
Operationen gick mycket bra, men det var kritiskt när de skulle väcka henne igen. Hon vaknade inte direkt, men tillslut så vaknade hon, som tur var.
Kommentera