Nu var det ett tag sedan jag var här. 
Fick en kommentar här på bloggen som sårade mig mycket, det var inte själva orden som sårade. Utan att en människa utger sig för att vara en nära vän till mig och sedan kontaktar mig så. 
 
Jag blir bra så trött på att bli tillsagd vad jag ska göra, hur jag ska bete mig, hur jag ska reagera och hur jag mår. Sedan blir jag tillsagd att jag inte ska lyssna på ved andra tycker att jag ska göra. Jag kan börja döpa om mina kontakter i min telefonbok till "dubbelmoral1", "dubbelmoral2" osv.
 
Ingen vet hur jag egentligen mår, ingen vet om mina drömmar och ingen vet om hur jag vill leva mitt liv. Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade gjort de vall jag gjorde? Vad hade jag gjort nu om jag aldrig hade valt att plocka upp pilarna den gången på klubben när jag var i 10 års åldern? Jag hade förmodligen aldrig lärt mig att prata inför folk, lärt mig att lätt kunna föra ett samtal med en okänd person, lärt mig att aldrig ge upp och att allt kan verkligen hända. I alla fall på tavlan. Vad hade hänt om jag inte hade blivit gravid? Jag hade förmodlingen aldrig lärt mig hur det är att verkligen älska, att älska någon så mycket att det gör ont, att vilja göra mer än vad man kan. Offra allt man har, bara för att den man älskar ska ha det bra. 
 
Det är så mycket som jag vill säga, så mycket jag vill få ur mig, men jag kan inte. För det är ddet negativa med de flesta jag umgås med. Det härliga dartfolket som aldrig vet när man ska knipa igen käften och hålla en hemlighet. Jag behöver någon som inte bara frågar hur jag mår jag behöver någon som ruskar om mig och ber mig att berätta allt. 
Oftast när man får frågan "hur mår du" eller "är allt bra", så är det i samband med ett "Hej". Jag vet ingen som börjar berätta exakt hur de känner. Oftast tänker vi att vi själva inte orkar förklara. Nästa gång någon frågar mig hur jag mår, så ska jag svara exakt hur jag mår. Med bara ett ord, sen får dden personen bestämma själv om hon/han vill höra varför. 
 
Jag har förövrigt börja göra egna smycken, för den som bryr sig!
 
Keep it real!
Beatrice

1 kommentarer

Niclas

27 Feb 2014 04:59

Helt rätt Bea! Tyvärr så ytligt och jobbigt livet kan vara. Man kan bara kämpa vidare och i den mån det går skaka av sig det negativa :)

Kommentera

Publiceras ej