Nu var det bannne med ett bra tag sedan som jag skrev här, finns ni kvar där ute, den lilla stackars skaran som orkar läsa mina tankar?
Sedan min senaste uppdatering så har det härt mycket, och då menar jag verkligen MYCKET!
För det första så har jag fått jobb, inom telefonförsälning (hata mig inte). Trivs ruggigt bra, samtidigt som det faktiskt drar in pengar varje månad. Att kunna ha så grymt kul som jag faktiskt har på jobbet och samtidigt tjäna pengar, det är fan grymt!
För det andra, jag har flyttat hemifrån, till Göteborg. Något som jag aldrig trodde att jag skulle göra! Helt sjukt egentligen. Jag som hatar när det är mycket folk står nu och tränger mig på en full spårvagn varje morgon. Jag har även flyttat ihop med en kille & det känns så jävla rätt, allt bara faller på plats.
Det enda negativa är att jag inte kan träffa Ellinor varje dag, på grund av att jag jobbar. Det är tufft, riktigt tufft. Men snart får hon börja på dagis, så då kanske man kan ha henne oftare! För varje dag som går så missar jag en hel dag av hennes utveckling. Det stämmer verkligen att man inte har en aning om hur mycket man kan älska, innan man har fått ett barn. Den kärleken som man har till sitt barn, den är obrytbar!
Men nu ska jag inte avsluta detta inlägget negativt, utan tänkte dra igenom mina senaste 2-3 månader!
Jag har hållt i Gothic Masters, med hjälp så klart! Här är en bild på mig vid prisutdelningen!
Här är en bild på mig, också från Gothic Mastes, när jag sitter och fixar priskuverten!
'
Jag har lyckats att gå ned i vikt, utan speciell ansträningning. Från 79,6 kg (innan graviditet), till mina 64 kg i dagsläget! Nästan 16 kg som har försvunnit, nästa steg är att köpa ett gymkort & börja bygga lite på mina vilande muskler!
Jag, Ellinor & John har varit på utflykter & sett alla möjliga olika djur! Hon verkar väldigt glad för detta på denna bilden. Visst är hon ett litet charmtroll!
Och som några sista ord, som kan tolkas negativt om man vill.
Utsidan berättar inte allt, den säger inte hur du mår, vem du är, vad du gillar eller inte gillar. Ingen kan se på dig och säga "jag vet hur det känns", för har de testat att leva en dag i ditt liv?
Jag är en typisk människa som alltid har lett på utsidan, men på insidan & när jag har varit ensam så har jag gråtit. Varför? Jo för att jag inte berättar för någon hur jag känner, eller för att jag gör vad jag verkligen vill. Men nu är det ändring på det, jag har någon som jag faktiskt kan berätta mina känslor för, jag skall bara våga göra det också, men det kommer!
Keep it real!
beatrice olausson
1 kommentarer
Frida
12 May 2014 09:18
Jag tillhör skaran som saknat dina inlägg Bea. Det är underbart att läsa om att livet går din väg just nu! Det är du värd! Jag hoppas att du vet att jag bryr mig om dig, även om jag är pinsamt dålig på att höra av mig... ♡
Kommentera