Min barndom var väl ganska normal skulle jag tro. Mina föräldrar gifte sig efter att jag hade blivit född. Jag har inget minne av bröllopet, vilket är fullt förståeligt, eftersom jag var knappt ett halvår. Men efter vad jag har fått berättat för mig och har fått se på foton, så är det exakt ett sådant bröllop som jag önskar för mig själv.

De gifte sig på gården, vilket är en familjegård och jag står stolt som den sjunde generationen. De hade en ganska stilla ceremoni och det var såklart en vacker sommardag.

Redan som liten var jag bortskämd, men inte på det sättet som många förknippar bortskämdhet med idag, att man får allt man pekar på. Jag var bortskämd med kärlek och upplevelser. Min mormor och morfar tog ofta med mig och mina två kusiner ut på olika äventyr i Sverige. Jag har alltså sett det mesta av Sverige, men det finns fortfarande mycket kvar att se.

Jag var ganska speciell som barn, kan man nog säga. Innan jag lärde mig att gå så fick mina föräldrar sätta på mig en rosa frigolithjälm. Detta på grund utav att jag kröp runt och dunkade huvudet i golvet. Senare när jag väl skulle lära mig att gå, så tog jag hjälp av katten. Jag tog ett stadigt grepp med mina små händer i kattens päls och drog mig upp på fötterna. Resultatet av detta var att jag lärde mig att gå men att katten rymde.

Djur har alltid varit ett av mina stora intressen, och jag klappar gärna hundar som kommer fram och ska nosa på mig. Jag är ofta den personen som sätter mig på huk och lockar på en katt, som jag inte känner, och det brukar oftast resultera i att katten kommer fram till mig och börjar spinna. Katt eller hund har alltid funnits i min närhet och det finns även hästar på gården, dock så är de bara här på somarbete, och har varit det under hela min uppväxt. Men innan så har det funnits både kor och hästar på gården, och det finns tydliga spår efter dem. Det dröjde inte heller många år innan jag satte mig på en hästrygg, och att rida blev ett av mina intressen senare i livet. Dock så är det inte ett av mina stora intressen idag, men jag kan fortfarande rida och tycker att det är en enorm frihet att sätta sig på en hästrygg och bara ge mig i väg i full galopp.

Man kan säga att min uppväxt började mitt ute i ingenstans. Gården som jag bor på är nämligen belägrad mitt ute i skogen mellan Göteborg och Borås. Det är cirka en mil till närmaste affär och tågstation, ska jag däremot ta buss till skolan så är det cirka en och en halv mil till busstationen. Men när jag var liten så gjorde detta mig ingenting. Jag hade en underbar grannflicka som är ett år äldre än mig och vi umgicks alltid! Vi är fortfarande vänner, men vi träffas inte så ofta eftersom hon har flyttat till Borås och är nästan alltid upptagen, medan jag går i skolan och kastar pil. Men nu ska vi tillbaka till de första 6 åren i mitt liv, då jag inte behövde gå i skolan och hade hela dagarna ledigt istället.

Gården var en perfekt plats att bo på för den lilla pojkflickan som jag var. Det är inte mer än en kilometer till närmaste sjö, där man kan både bada och fiska på sommaren. På vintrarna så blir det fruktansvärt mycket snö och pulka backen ligger nästan direkt utanför dörren.

I huset så finns det två lägenheter, när jag var liten så bodde jag och mina föräldrar på övervåningen medan min farmor och farfar på nedervåningen. Detta passade mig alldeles utmärkt, eftersom jag lätt kunde smyga ner till farmor och farfar som alltid hade godis eller kakor. Detta var något som min mamma ogillade, min mamma och farmor hade inte samma uppfattning om hur jag skulle uppfostras, så det ledde till att vi flyttade några år senare. Men det var inte förens efter att jag hade börjat skolan.

Det finns många väldigt roliga foton på mig själv, allt från där jag har grädde i hela ansiktet till att jag har en aning för stora stövlar på mig. Av detta så kan man säga att jag hade en mycket rolig barndom, och var inte rädd för att få andra att skratta, och så är det fortfarande idag.

Jag hade även en vana att stoppa in saker i min näsa. Man har hittat pärlor, tapet och bitar av skumgummi madrass i min näsa. En gång när min mamma skulle borsta mina tänder, så vände hon upp mitt huvud, så att jag kollade upp i taket. Då kände hon att det började lukta fruktansvärt äckligt, och märkte att det kom ifrån min näsa. Vi fick åka in till vårdcentralen, och där upptäckte de att jag hade en taggig pärla som satt fast i näsan.