Under de första åren i skolan så kände jag mig väldigt omtyckt, vilket gjorde att jag hade väldigt bra självförtroende som liten. Men detta sjönk för varje år som gick, efter att jag hade gått ur andra klass. När jag gick i tredje klass så fick nämligen väldigt många i skolan löss. Eftersom jag hade långt och fint hår, så fick jag det flera gånger. Detta blev jag mobbad för och de sa att jag inte duschade eller tvättade håret och att det var därför som jag hade löss så många gånger. Men anledningen till att jag hade löss så ofta var av den anledningen att jag hade välvårdat och tjockt hår. Efter detta så började jag känna mig utanför, och i samma period så fick jag även glasögon. Men jag hade alltid mina närmaste vänner som stannade hos mig ända fram tills jag gick ur mellanstadiet. När väl högstadiet började så blev det svårare att få vänner, i alla fall så pass nära vänner som jag hade innan.

En jobbig period var när det bestämdes att alla klasserna skulle blandas. Detta var mellan lågstadiet och mellanstadiet, vilket betydde att vi hade en helt ny klass när vi började i fjärde klass. Jag var rädd för detta eftersom jag var så pass bekväm i den klassen som jag hade. Jag var inte redo för att försöka skaffa helt nya vänner och visste inte om jag skulle klara av det. Men jag hade en hel del tur, eftersom det visade sig att vi blev 13 killar och 5 tjejer i min klass. Jag har nämligen alltid haft enklare att umgås med killar, så denna klassuppdelning passade mig perfekt. Men det var lite jobbigt under idrotten på grund av att vi bara var 5 tjejer. Vi kunde aldrig köra tjejerna mot killarna och vi var bara några få som var sämre än killarna. Detta tyckte jag var mycket jobbigt, man kände sig nertryckt på något sätt. Efter några veckor så fick vi dock in en tjej till i klassen, vilket jämnade ut oddsen lite, men det var fortfarande en stor skillnad. Vi fick även reda på att det fanns en klass som hade dubbelt så många tjejer som killar. Alla blev lite fundersamma över varför det hade blivit så fel, men vi var ändå nöjda. Vi var bara 6 tjejer med 13 killar, vilket var väldigt roligt. När vi gick i sjätte klass så fick vi in en tjej till, som inte hade gått i min skola innan. Vi två blev snabbt vänner och det är vi fortfarande!

Men nu ska vi kolla lite närmare på perioden då jag gick i mellanstadiet. Eftersom vi var en klass på 13 killar och 7 tjejer. Detta gjorde att det inte blev så mycket bråk eller tvister, som det ofta kan bli när det är för mycket tjejer i en och samma klass. Vi hade dock ett stort bråk i femte klass. Det var nämligen så att vi hade två kojor på skolans område, det var en för pojkarna och en för flickorna. Vi behövde mycket granris och pojkarna behövde stora pinnar, vi hade pinnar och de hade granris. Så vi skulle helt enkelt byta lite saker, vilket jag såg till att vi gjorde. Men pojkarna nöjde sig inte med de pinnarna som de hittade, så de tog tillbaka det granriset som vi hade fått, fast de tog tillbaka mycket mer granris än vad de hade gett oss, och efter detta så startade bråket. Det var en tjej som var väldigt arg på mig, men egentligen så var det ju inte jag som hade gjort fel. Jag hade kommit överens med pojkarna om hur mycket vi skulle byta, sen att de tog tillbaka för mycket var inte mitt fel. Efter någon dag så kallade läraren för vår klass till ett litet krismöte för tjejerna.

-       Så Linn, vad var det som egentligen hände och hur mår du? Frågade vår lärare den tjejen som vet minst.

-       Hon vet inget om detta! Säger jag, kanske lite väl argt.

-       Vad är det som har hänt då? Frågar läraren ännu en gång, men denna gång till hela tjejgänget.

-       Hon gav killarna massa granris och förstörde vår koja! Säger Karin, den tjejen som var argast på mig.

-       Det var inte mitt fel att de tog sakerna från oss, jag försökte ju bara fixa så att vi fick mer granris. Svarade jag, vi fick nämligen bara ta saker som låg på marken till våra kojor, och det fanns inte så mycket granris på marken.

Bråket fortsatte så ett bra tag, tills läraren förbjöd oss från att vara där och vi fick heller inte bygga några fler kojor. Det mest skrattretande med detta krismöte som vår lärare samlade till var att läraren inte visste vad det handlade om och inte heller vilka det var mellan.

Det var första gången i mitt liv som jag kände mig riktigt hatad, men detta vägdes upp med massa positiva saker.